Tänkare som jag är så kan jag ju inte låta bli att vända och vrida på saker och ting en miljon gånger fram och tillbaka i huvudet.
 
Just nu skulle det vara skönt och bara blunda och känna och våga lita på den där magkänslan.
 
För ooh, den finns där:) Man när det kommer till den här biten av livet vågar jag inte ta steget ut riktigt… Tänk om jag har fel? Fast det har jag nog inte. Men hur mycket vågar man göra på samma gång? Ska man vada ut i vattnet och ta det bit för bit eller är chockmetoden bäst: ta sats, springa för fullt och hoppa rätt i?
 
Hur vet man egentligen när det händer? Ska man fråga som när man är liten eller ska man bara gå o undra?
 
Jag brukar alltid råda andra, och mig själv till att hoppa, men jag vill inte att det ska få en negativ efffekt i det här fallet. Visst skulle jag aldrig kunna leva med att bara vada i vattnet, jag måste doppa hela kroppen, men vilken taktik är bäst?
 
 
 
En aning kryptiskt,jag vet. Men ni som känner mig tror jag kommer koppla om ni tänker efter en liten stund;)
Vill inte avslöja för mycket än, med risk för att hopp-taktiken kanske inte är den bästa.
 
 
Och sen till sist så kan jag inte sluta vara nyfiken på "än så länge har hon lyckats bra med det"
 
Puss och kram på er
 
Annonser