Fick tillbaka bilddagboken idag, som jag har längtat efter detta bara för att bli så besviken… Fick inte alls det omdöme jag hade förväntat mig eller hoppats på:(

Det bara total förstörde min dag av någon outgrundlig anledning. Dessutom är jag hemma själv, har vart det hela veckan, och det gjorde bara saken ännu värre att veta att det inte skulle finnas någon hemma att prata med om saken och ge en tröstande kram.

Det är en världslig sak, sa Karlsson på Taket. Och i det långa loppet har han väl rätt. Försöker också tänka på budskapet i gårdagens Grey’s: att när vi verkligen får en riktigt dålig dag – som att någon nära dör – då önskar vi helt plötsligt att våra dåliga dagar kunde ha stannat vid missade bussar, tandläkarbesök (och “dåliga” betyg). Men ingen av de här sakerna får mig på bättre humör just nu, jag måste nog få lova att va lite slokörad ikväll så kanske det känns bättre efter en natts sömn?

Annonser