Etiketter

, , ,

Att bli förlorad i en berättelse är något av det bästa jag vet här i livet.

Ända sedan jag vart en liten flicka har jag alltid älskat att lyssna till, se eller läsa en bra berättelse. Ett tag tyckte jag också mycket om att skriva egna sagor och ett av mina drömyrken när jag var liten var författare.  

På TV den sista tiden har jag förlorat mig i Once upon a time och Beauty and the Beast, till viss del även Revenge. De två förra faller in under en av de kategorier jag älskar mest: kärlek och mystik.

Att bli berättat en historia uppskattar jag och har därför lyssnat uppmärksamt under den tidiga skolålderns högläsning och när mamma nästan varje kväll läste en saga för mig och lillebror innan sängdags.

Det jag gillar allra bäst är nog ändå att få läsa själv. Min fantasi har det ju aldrig varit nåt fel på och jag bygger upp de mest fantastiska scener och karaktärer för mitt inre. När man läser själv kan man också läsa snabbt om det är spännande och man gärna vill veta vad som händer. Man kan också bläddra tillbaka och bli påmind om något tidigare i berättelsen. Eller så kan man läsa ett passage om och om igen ifall det var riktigt bra.

Förra sommaren läste jag Svärdet och Spiran men innan dess var det ett tag sen jag läste nåt (ja, som inte är kurslitteratur vill säga). Och jag har inte läst en bok efter den sen jag var i Portugal för tre veckor sedan.  Hade bestämt mig för att köpa en engelsk pocket på flygplatsen då jag kände att det var dags att läsa något på engelska igen. Efter förstrött letande och grymtade över priserna bestämde jag mig ändå för Wake av Amanda Hocking. Utan allt för stora förhoppningar var jag fast efter första kapitlet! Hann läsa fyra kapitel på resan vilket gjorde mig otålig så de två följande dagarna efter hemkomst så läste jag ut den!

Den gav helt klart mersmak och efter några klick på nätet var del2 – Lullaby såklart inbunden denna gång, på väg hem till min brevlåda! Den kom i tisdags och då han jag läsa nåt kapitel mellan skolan och ridningen. Sedan har veckan vart fullproppad men idag är jag själv hemma och jag och boken har spenderat hela dagen tillsammans. Nu är den också slut.

Har fått anstränga mig själv för att lägga ner en stund och sätta på en tvättmaskin och plocka upp disken. Inte ens har jag ätit. (Som vanligt när jag läser en bra bok). För en bra berättelse får mig förlorad, uppslukad, exalterad, spänd, otålig, lugn, känslofylld… En bra bok är något värdefullt för mig. Vilket också är anledningen till varför jag föredrar inbundna böcker framför pocket. Det är en skatt och bör behandlas med respekt 😉

En skatt, kanske kan det jämföras med något annat för en bra berättelse lämnar mig alltid längtandes efter mer! Men jag kan inte gå från en historia till en annan. Den första måste få tid på sig att landa, smälta in och bearbetas innan en ny kan påbörjas. Ofta räcker det med nån dag eller tre, och det är därför som jag knappt kan börja mig tills den tredje delen av Watersong novellerna kommer ut!

 

~hej hopp

 

 

Annonser